Il y a.
Det är roligt hur jag ser ett mönster. Hur det börjar bli sådär som det var förra gången. Blad efter blad plockar jag av. Blir det så mycket kvar? Nej. Och det är skönt på nåt sätt. Befriande. Som att se med andra ögon. Kanske någon annans ögon.
Sitter här min första lediga dag. Dricker kaffe och inväntar Hedvig. Vi ska laga pannkakor, plugga religion och checka in flygresan. Soffttt. Gårdagen var chill. Måste städa dock. Och hitta ny musik. Är sjukt trött på mina spellistor som rullar runt i högtalarna. Till och med favoriterna skaver i öronen.
Älskar distansen som kommer såhär i efterhand. Som att jag lyckas slå hål på alla tankar i huvudet. Sån där meditation som är så svår. Att gå utanför sig själv. Den distansen. Förgyller ju typ hela sinnet. När jag inser att jag visst har den där sidan som jag så gärna vill ha. Den kommer efter ett tag. När det inte är så mycket kvar.
