jess

Jag är hemma. Hos mig själv. För första gången på många dagar. Har jobbat alla dagar utom juldagen sedan lovet entrade, och är nu ganska så väldigt trött och less på att ständigt flänga runt. Helst vill jag sova hela dagen imorgon, strosa runt på stan och ha det mysigt, men sista jobbdagen kallar och handdukar skriker efter att vikas. Inte en gång, utan flera, om och om igen, ruffsigt stökiga efter kunders fingrande. Jaja. Jag gillar mitt jobb. Och jag gillar att tjäna pengar. Inte ska man klaga.

Däremot har jag kommit på en sak. Världens brightaste grej liksom. Efter att jag varit så pass isolerad med jobbet och mammas igensnöade hus ute i Stuvsta som enda häng, har jag funderat. Eller egentligen först nu, när jag ikväll kom in till det "verkliga" livet igen. Man väljer verkligen sitt eget liv. Kanske inte med alla möjligheter nu när man är bunden till skolbänken, men sedan. Vart man vill ta vägen, med vilka och hur. Och jag vet typ inte alls. Jag vet att jag vill lära mig. En massa om allt. Helst dra iväg själv långt bort och bara lära känna människor och livet. Jag ska samla mig mod närmaste året och förhoppningsvis våga ta steget nån gång om ett tag.

Saknar Anna Zedenius jättejättemycket. Hon är fin. Genuin och jävligt underbar. Saknar att repa också. Och skriva musik. Ska unna mig tid med gitarren, shopping och sömn när ledigheten entrar imorgon kväll. På fredag drar jag till London med Minda och Hedvig. Det blir fett. Nu ska jag sova. Pusshej.