We are the world.
Den här dagen har känts galet surrealistisk. Började med att jag unnade mig en sovmorgon och struntade i hela 08:00-grejen. Mötte upp Asta vid halv tio och vi tog oss till närmaste tunnelbana för att den närmaste timmen schlappa på de olika linjerna. Detta då vi gör ett arbete i samhälle där vi ska studera en social miljö och vi valde helt enkelt the sub. Det enda vi egentligen kom fram till var väl att den blåa linjen inte är så läskig som den kanske verkar, good job helt enkelt. Åt lunch i skolan, som var rent ut sagt kass, och sedan drog jag hem till Anno och vi skrev ut låtar till pengainsamlingen. Yay. Fail big time. Hur kan man frivilligt utsätta sig för något sånt? Det är helt klart finare i fantasin än i verkligheten. Efter 4 timmar, som kändes mer som 4 dagar, hade vi fått ihop 300 kronor och bestämde oss frusna för att dra hemåt. Det var väl lite "charmigt" men hade inte Opazo och Markus kommit och räddat oss med steppande, munspel och nice gitarrspel hade det nog blivit något av en katastrof. Nu är jag bara gaaaalet trött och känner mig ännu en gång sjuk. Turen är inte riktigt på min sida nu för tiden. Men men, what to do...
