Sparks.

Hjälp. Det är så fint. Ljudet av stålsträngar. Lukten av en tidig kväll. Att sitta på balkongen och sjunga svenska sånger. När livet är härligt. När inte ens ångesten över Matte B kommer åt en. Att sitta och le för sig själv. Och tycka att det pirrar över livet. Det är så fint när allt är glasklart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0