I'm scared.
Jag hade helt glömt bort Duffy som jag lyssnade på jättemycket förra året. Hon är väl inget speciellt egentligen, men herregud vad mycket gamla minnen och känslor som kommer tillbaka nu när jag lyssnar på henne. Ännu en gång får jag lite panik över att tiden bara går och går. Jag vill bara frysa den ett tag, pausa en stund. Har faktiskt pratat med flera om det och jag verkar inte vara ensam om att alltid vilja vara kvar i den här åldern. Inte bli äldre än typ 18. Usch, 16-årskris på den alltså. Inte okej.
Kommentarer
Trackback