The wings.
Heartbeats.
Aja. Idag ska jag klä upp mig. Känner för det liksom. Vara fin med massa smink och fixat hår och allt sånt där ytligt som jag är överöst av. Eller nått. Ska träffa tjejerna från klassen tror jag. Saknar dem. Redan! Efter knappt en vecka. Fina är dem.
Men nu ska jag checka håret. Juste, glömde säga att jag har börjat sprejja håret med blondspray. Skonsam, mild blekning typ. Funkar helt okej. Hällde just i resten av flaskan. Hope for the best. Ciao!
Don't know why.
Lost and found.
Har börjat sprejja någon blondspray i topparna som successivt ska ljusa upp det. Känns bra, men det sliter som bara den. Men mitt hår kan fan inte se annat än slitet ut, spelar ingen roll. Rakpermanent i repris? Jag vet inte. Får fundera på den.
Förövrigt har jag sunkat ner mig totalt under lovet och längtar till att komma igång med träningen igen. Och jag insåg precis att denna blogg är otroligt ytlig. Hår dit och träning dit. Blabla. Hare.
Ingenting.
Ghetto obsession.
Nu ska jag snart hem, mamma is picking me up. Ska plugga den där jobbiga matten och gå och lägga mig i tid. Om inte Maria hänger på det vill säga - då kommer inget av ovanstående bli gjort. Imorgon ska jag upp tidigt och jobba. Inventera på Hemtex. Typ räkna varor och kolla priser och sånt. Ganska kul tror jag.
Mina planer om att fixa håret ljusare sprack igår när min kära (not) frisör sa att avfärgningshampoo gjorde håret en nyans ljusare och kunde kosta upp till 1400kr. Jag tror jag måste fundera på att skaffa en ny frisör, har överskattat min nuvarande totalt. Men det är lite läskigt att lämna över en sådan dyrbar del av sig själv i någon annans händer. Och ingen vet typ hur man ska hantera mitt wannabe-afrohår - inte ens jag själv. Men men. Jag ska försöka lösa det där fåniga, fåfänga i-landsproblemet i veckan. OVER AND OUT.
Det snurrar i min skalle.
Blev inget Juvi igår. Buhu! Vi har seriösa problem med att få våra träffar att bli av, så ännu en gång skjöt vi upp det några extra dagar. Träffade Maria istället och såg på Beck. Mysigt värre! Idag ska jag på sånglektion, därefter träna och sist men inte minst fika med Sara in my matteklass. Det blir trevligt. Kanske drar hem till Maria på kvällen och sover där ännu en gång. Det är så sällan vi ses så vi får ta och passa på nu när vi båda har tid. All credd till henne för att hon äntligen lyckas överleva utan att jämt ha sin pojkvän hack i häl förresten.
Old yellow bricks.
Elephant gun.
High speed.
My February:
- Vinter. Äcccccccccckligt.
- Fet utväxt i håret, ska avfärgningstvättas hos frisören nästa månad.
- Tråkigt tema som dessutom är stressigt.
- Mitt Friskis-kort funkar inte i Huddinge. Ovärt.
- Stämningen. Folk är helt enkelt inte lika glada som på sommaren.
- Minnen. Den här månaden har minnena tagit upp lite väl stor del av min vardag. And you shouldn't live in the past.
+ Sportlov om en vecka! Gaaaaalet skönt. Njuta, njuta, njuta.
+ Ska jobba 2 dagar och tjäna lite cash!
+ Sötbror blir 14 = gulligt (+ kalaaaaaaas!)
+ Coldplay-biljetterna ska bokas, ä-ä-äntligen.
+ Inte lika crowded house på gymmet.
+ Vi går mot ljusare tider. Vårpepp!
+ Coldplay är bäst på att beröra (tillsammans med Pink Floyd).
+ Drömmar. Att ha riktigt fina, kanske helt orealistiska drömmar.
+ Att mitt sparande går bra! Sparat drygt 400 kr denna månad. Go god ekonomi!
Don't be afraid to care.
A sunday smile.
Bara en dag kvar av denna killing week och helgen som kommer är något för sig. Imorgon är det fredagen den trettonde och på lördag är det alla hjärtans dag. Har redan hört en och annan singel beklaga sig över den usla kombon för just ensamma själar. Alla är så hissiga kring alla hjärtans dag, inklusive mig själv, och som alltid har nästintill varenda singel redan målat dagen svart. För paren är det inget annat än en höjdpunkt. Själv vet jag inte alls vad jag ska göra och visst är man lite rädd att behöva sitta själv hemma en sådan dag. Men varför, egentligen? Det är ju bara en helt vanlig dag som just det här året infaller på en lördag och därmed vore mer än perfekt att fira med sin kärlek som man älskar mer än allt annat på jorden. Haha. Det går inte att undvika att bli lite bitter, men what-a-häk, man behöver ju inte sånt där sentimentalt tjaffs... Nejnej. Haha.
Linn och Elin har förresten fått nya nicknames idag. Från och med nu är dem LinNils och Hertzehn. Bara så att ni vet liksom.
The new school.
Kom tidigare idag att tänka på hur mycket jag gillar "Tema". Hur trist det vore utan det där hemklassrummet med kaffebryggaren, som är fullt okapabel till att koka gott kaffe. Hur kul alla studiebesök, grupparbeten och allt annat flumm som Tema innebär är. Det kan tyckas överdrivet men vi känns verkligen som en riktigt bra klass utan onödigt mycket uppdelningar och dålig stämning. Visst kan det vara lite grupperat och visst förekommer tjaffs, men vi är lite som en familj - vi håller ihop genom allt det där. "Vi har bara varandra" stämmer ganska jättebra in på Tema, för alla som har sett skolfotot. Tomas DiLeva-temat passar också det in på det flumm som Tema präglas av. Så jag antar att jag är ganska jättenöjd med mitt gymnasieval. That's that. Ciao.
Shoreline.
Ain't no sunshine.
Har inte hunnit plugga ett schit idag, så måste ägna resten av denna afton till att göra det. Temat krympar ihop sig nu och som alltid är det stress-stress-stress sista veckorna, och som alltid har man skjutit upp allt till dagen d(eadline).
Förövrigt var jag galet skakis idag. Något som börjar bli en vana. Kanske har det att göra med att jag försöker dämpa mitt tuggande sockerberoende med konstant kaffedrickning? Eller så håller jag väl på att bli mentalsjuk av all kyla och mörker. (Börjar ärligt talat känna mig schizofren.) På tal om mörker och kyla, och i samband med det längtan efter sommar, snackade jag och Anna om att det ligger något speciellt över denna vinter som på ett skrämmande sätt känns evig. Det känns liksom som att sommaren inte kommer komma tillbaka. Man har liksom blivit nerdragen i någon slags grå uppgiven gegga som suger ut allt hopp ur en. Depp, here i come! Nej, men det är bara att hålla ut.
Idag fick jag världens craving efter sensommaren förra året. Augusti till exempel. Jag var så otroligt lycklig då. Du kom. Solen hade redan i maj väckt liv i oss och vi var så där härligt avslagna som man är en ljummen sommarkväll. Trots att jag kände dig, att jag visste precis hur du var - vem du var, öppnade du en ny värld för mig. Det bleka röda inom mig blev starkare, nyanser av färger jag aldrig sett kröp fram i mig. Och du bara stod där och log. Och allt var bara så rätt. Men så blev det September och allt gick i bitar. Träden tappade sina löv och vi tappade bort det där röda, de där nyanserna. Vi blev beiga måsten och du log inte längre. Jag, tillsammans med iskalla vindar, hade suddat bort allt det vackra. Nu blev det ärligt. För ärligt. Vinterns mörker kvävde vårat ljus och vi gav upp. Bland allt det färglösa gav vi upp. Vi hade allt och inget att släppa taget om. Nu är jag fast i vintern som redan sugit musten ur mig. Jag tvingas dras med det som gjort mig allra ondast. Därför saknar jag sommaren så otroligt. För med sommaren väcks man till liv igen. Man är inte fast i den här dvalan.
Men nu måste jag plugggga och äta maten som redan hunnit kallna. PUSS PUSS.
Trouble.
Blonde on blonde.
Love's not a competition (but I'm winning).
Igår var jag och en massa annat härligt folk på Huset i Huddinge och kollade in Zeddishens pojkväns band King Louie - sjukt värt. Fick dock vänta på bussen i en halvtimme för att komma hem. Ironiskt nog tar det längre tid för mig att komma hem än för de andra, trots att vi var i mina "varannan-vecka-hoods".
Förresten ska jag, Annie och Agnes(?) starta ett band! Freakin' awesome! Jag ska typ spela trummor, till att börja med i alla fall. Får se hur bra det går... Anna ska spela bas och Agnes ska vara våran coola frontfigur. Agnes kommer nog få bära upp bandet med sina singin'-skills och rytmusutbildning. Grymt. Förhoppningsvis blir det något av allt snack.
Köpenhamn-biljetterna är inte bokade än och det kommer nog skjutas upp någon månad till, men det löser sig. Haha, jag har blivit lite sådan på sistone. En "det-löser-sig-tjej". En sådan som inte orkar tänka på följderna, konsekvenserna. So far har det inte lett till några dumheter, så det får vara så ett tag.
Måste avsluta med den förmodligen mest uttjatade meningen nowadays om Sveriges mest vanliga samtalsämne: JAG HATAR VINTER, JAG VILL HA SOMMAR! NUUU! Sådär. Puss.
Here you come again.
HEY PEOPLE. Idag har jag klippt mig. Och följt med Elin och letat kokbok på varenda bokhandel i stan. Och sett en tant med mustasch gråta på bussen. Och ännu en gång misslyckats med att skriva en ny låt. Och ätit godis på en vardag. Och varit självcentrerad i bloggen. Hähä... Vi börjar om?
Idag är jag schizofren. Lite autistisk också. Och arg. Och stel enligt sångpedagogen min. Jag tror jag lider av brist på allt man tänka sig. Brist på träning. Brist på sömn. Brist på må-bra-känslor. Brist på närhet. Brist på avkoppling. BRIST! Har lite "levande-död-a.k.a-zombie-feeling" i kroppen. Min kropp och mitt psyke vägrar att samarbeta och bara vara i harmoni. Tror jag hostade ut alla glädjekänslor i helgen. Fast är ändå inte ledsen. Och egentligen inte arg heller. Bara tom. Likgiltig. Det är som att jag blivit blind av all vinter. Ser varken ljus eller mörker. Glädje eller sorg. Bara är. Förfrusen och längtandes efter att bli upptinad av vårsolen.